Nordiskt matmöte

Mitt budskap:

Offentlig måltid har idag blivit viktigare ur ett matkultur perspektiv, än vad det var för över 60 år sedan då man började servera varm mat åt våra barn i Finland. Lunchen utgör fortfarande ett viktigt energiintag (30% av dagsbehovet). Barn och unga blir idag allt mer likriktade i sin smakrepertoar, ett problem som har pågått i Väst redan länge. I de allra flesta hemmen ges det för lite smakträning. Föräldrar har idag allt mindre kunskaper om råvaror och förlitar sig på industrins färdiga lösningar.

Kökspersonal, hushållslärare och andra mat kunniga människor har fått en ny viktig roll för dagens barn och unga. De kan erbjuda dem smakupplevelser och ge dem den smakträning som hemmen försummat. De är viktiga kunskapsbärare och har en fin möjlighet att föra matkulturen vidare. Genom att göra den offentliga måltiden mera pedagogisk kan vi lära dem bli mera medvetna, hjälpa dem äta mera mångsidigt, välja fördomsfritt bland våra fina nordiska råvaror. För samhället skulle det innebära medborgare som automatiskt äter mera hälsosamt.

Operation skolmat valde att lägga fokus på det viktigaste, nämligen matgästen. Att locka fram matglada barn. Mätta barn är glada barn. Resultatet var gott, vi ökade grönsakskonsumtionen med i snitt 50 %. Med vår fantastiska grönsaksbuffé som komplement till den varma (industribaserade) skolmaten samt färskt hembakat bröd ökade fiberintaget och mättnaden markant. Effekten var elever som orkade med hela skoldagen och behövde bara ett litet mellanmål på eftermiddagen.

Inhemska grönsaker, rotfrukter och spannmål är förmånliga ingredienser, därför behöver inte skolmaten bli dyrare bara för att man ökar utbudet.  Genom att låta barnen välja själv sina grönsaker äter de mera. Grönsaksbuffén har samma mat psykologi som används i ”smågodis-plocket”. Många färger och former gör att man tenderar ta för mycket, vilket inte blir ett problem om det förläggs på grönsaksutbudet. Därtill tenderade barnen äta mindre av den dyra varma maten.

Operation skolmat erbjöd även undervisning i Sapere, den franska metoden som på alla sätt stöder skolmåltiden och lockar eleven att få uppleva med alla sina sinnen.  I arbetet med projektet blev det tydligt att det saknas mål för kosthållet i alla städer och kommuner. Idag går många städer och kommuner över till att centralisera maten som sist och slutligen blir en dyr och låg kvalitativ transportvara. Istället för att satsa på kunnig personal så avskedas personal.  En utveckling som strider helt mot möjligheten att lyfta fram matkvalitet och måltidens pedagogiska dimension.

Mitt goda råd till en förändring är att alla de som berörs av en måltid, i en skola, på ett daghem, på ett åldringshem etc. bör mötas. Förändringen börjar då alla sätter sig ner och funderar ut ett hållbart mål för kosthållet. Kökspersonal, pedagoger, politiker, tjänstemän, (vård)personal och själva matgästen (eleven) skall komma till tals. 

Jag ställer er frågan, hur skall vi äta, hur ser en bra måltid ut och hur kan vi nå dit?